Ja då börjar det närma sig . . resan till Sundsvall. Jag reste mycket i mitt förra jobb, men det är några år sedan nu och några resor efter det har det inte direkt varit tal om.  Det är mycket man kan fundera på om man har tid till det, det har jag. Till exempel oroa sig för olika saker, en liten fånig sån sak kan vara; hoppas jag inte får någon idiot bredvid mig på bussen! Åtta timmars plåga . . .nej tack. Sen har vi det här med packningen som jag helt har legat av mig med. Förmodligen kommer jag att ha med mig massor med kläder som jag själfallet inte kommer att använda . . . det vet jag redan nu. Vad mer, ska jag köpa med mig en flaska vin eller ska jag det inte, ska jag köpa en på lördag eller ska jag det inte . . .
- men köp en för fan, sluta vela!
- jag får nog göra det. Så jämna pengar som möjligt, när man betalar på bussen. Då måste jag växla men är de så förtjusta i det på affärer, utan att köpa nåt? Då måste jag köpa nån liten grej . . hm. . .
- men växla då du köper den där vinflaskan, gud så velig?
Mina skinnstövlar, de ryms nog inte i väskan då måste jag ha dem på mig . . .men jag brukar ju inte ha stövlarna utanpå byxerna, jag känner mig ju inte bekväm då . . .
- suck, suck, suck här har vi en person med STORA problem! Faller inte det här under kategorin I-landsproblem då vet jag inte vad som skulle göra det!
Kommer kattmaten att räcka hela helgen? Sonen komer nog att överdosera så det tar slut på en gång . . .
- köp kattmat och SLUTA fundera så djävulskt mycket? Gör en av din berömda listor och beta av den, hur låter det?
- tack, det hade jag aldrig kommit på själv . . .

Så känns det jämt för mig, att jag låtsas vara normal, vad att vara normal nu kan vara. Att vara jag är väl normalt för mig eller?  Problemet är väl att jag är rätt spontan och har en humor som inte alla förstår sig på. Jag är ganska öppen och bjuder på mig själv och en del människor har svårt att ta det, förmodligen för att de inte skulle göra så. Själv mår jag bäst när jag kan komma med lite bitska skämt eller få skratta åt sånt som en del skulle tycka vara sjukt eller lite på gränsen. Det är av hänsyn till andra människor jag försöker vara normal mellan varven ha ha ha.

Jag var pÃ¥ krogen pÃ¥ juldagen. Första och sista gÃ¥ngen som jag gÃ¥r ut det HÄR Ã¥ret. MedelÃ¥ldern pÃ¥ stället jag var pÃ¥ känner jag inte till men en incident sa mig att jag nog tillhör pensionsÃ¥ldern i förhÃ¥llande till medelÃ¥ldern. En kille kom fram till mig, tog min hand och sa hej. Jag kände inte igen honom sÃ¥ jag frÃ¥gade om vi hade träffats, varpÃ¥ han frÃ¥gar hur gammal jag är. Jag svarade 46 Ã¥r, han släppte min hand som om han hade bränt sig, sen sa han, du ser bra ut och försvann fortare än kvickt. Det är ju alltid trevligt med komplimanger framför allt när man är född pÃ¥ forntiden ;–)

I går var jag och hämtade min bil på verkstan. Hel och hållen i en del. Sen körde jag, jag hade massor med ärenden att göra som jag helt enkelt inte idats göra medan jag var utan bil. Jag är lat det är bara att konstatera. Jag har i alla fall börjat åka buss in till stan när jag jobbar, planen var att jag skulle promenera hem. Men det har blivit lite dåligt med det. I dag tvingade jag mig själv att fara och träna så jag får väl tvinga mig själv att gå hem i morgon, det tar bara en halvtimme, så hemskt blodigt är det inte. Jag var ju så hurtig i sommras och stavgick en timme varje dag, på det gick jag ner ca 3 kilo, men det har jag lagt på mig igen under hösten. Jag avundas dem som kan äta vad som helst och hur mycket som helst utan att lägga på sig ett enda gram, det är väldigt orättvist fördelat här i världen. Med tanke på att vi i västvärlden håller på att äta i hjäl oss, jorden resurser ÄR orättvist fördelade. Nu kom jag ju ifrån mitt eget lilla välfärdsproblem. Att det ska vara så svårt, det är ju så gott att äta . . . men ångesten efter en brakmåltid kan man gärna vara utan. Nåja, jag ska börja mitt nya hurtiga liv nu, före nyårslöftenas tid.