Jag tog och trotsade mina fobier i helgen och körde hela 60 mil med min lilla bil. Den höll båda vägarna till och från Lycksele. Start i någon mindre backe blev det också. Jag förstår inte själv hur det kunnat bli så här. Jag som kört som en biltjuv och aldrig tänkt efter före så speciellt mycket över hur och var jag skulle köra, eller på att bilen skulle gå sönder hux flux. Nu planerar jag in i minsta detalj vilken väg jag ska ta och undviker trakikerade vägar Det är verkligen begränsande . . .

Livet är en fest. Allt är helt fantastiskt, det är underbart att leva när man är jag i dag. Jag tar till vara varje sekund och njuter av att vara i nuet. Naturen är så vacker och alla människor jag möter är helt underbara . . . . . .

Näääää, vem försöker jag lura . . . .

Jag är ett nervvrak, jag har blivit neurotisk och det är inte det minsta underbart eller fantastiskt. Fast fantastiskt är det om man tänker till ett varv extra, fantastiskt att man kan bli så prillig som jag är. Det har ju med min bil att göra, naturligtvis. Jag är livrädd när jag är ute och kör bil. Innan jag ska ut och köra har jag hjärtklappning och jag kör inte vissa vägar??? Jag fattar inte själv hur det har kunnat bli så här. Det är urjobbigt. Jag fick punka för ett tag sen så nu far jag inte in till stan för att på vägen dit är det vägarbete med såna här hastighetsstoppsgrejer på vägen. Så det är otänkbart. Sen har jag fått för mig att jag inte kan start i backe längre så då måste jag köra omvägar för att slippa hamna i den situationen, förstå hur jobbigt jag har det. Helt klart begränsad är jag. Det jag förmodligen borde göra är väl att tanka bilen full och köra och köra och starta i backar och köra tills tanken är tom. Största paniken är att bilen ska gå sönder, det sitter i sen jag blev stående i höstas, det var inte kul. Det var ett trauma. Nu hände det ganska centralt men om det hänt i obygden hade det varit lite jobbigt.  Näää, jag vet inte jag vad jag ska göra åt det här. Psykoterapi, beteendeterapi eller någonting liknande kanske, fast jag tror på det där med full tank å köra utav helvete!

En anna sak som stör mig – mycket. Det är att tempen gÃ¥r upp vid tomgÃ¥ngskörning och när fläkten slÃ¥r i gÃ¥ng . . . jamen, det lÃ¥ter ju nanting  . . . . det lÃ¥ter som om den ska skära ihop när som helst. SÃ¥ dÃ¥ blir det jobbigt för mig när det är varmt ute och det är rött länge vid ett trafikljus. SÃ¥ jag ska testa pÃ¥ parkeringen att köra pÃ¥ tomgÃ¥ng sÃ¥ fÃ¥r vi se vad som händer, om bilen exploderar och himlen ramlar ner över vÃ¥ra huvuden.

Har suttit och läst igenom mina inlägg och det står ganska klart vilka ämnen som överväger: bilen, bantning, röking. Jag kanske får byta underrubrik på bloggen. Bilburen rökare som bantar eller bantande rökare utan bil.

Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting. Det är inte så mycket som har hänt som är vidare intressant att skriva om. Bilen är i och för sig ett ständigt bekymmer som jag kan skriva om, om det är vidare intressant för någon annan är ju diskutabelt. Jag skulle ombesikta bilen i fredags, den startade inte pga kylan så från och med i morgon är det körförbud på min lilla plåtlåda. Den startade inte i dag heller, hade den det så hade jag ju kunnat åka på drivein. Nu får jag göra en helt ny besiktning plus att det kostar väl en slant för den missade tiden förmodar jag. Nästa vinter tror jag att jag ställer av den, jag har aldrig varit med om att det racklat så mycket med någon av mina bilar tidigare. Tillgång till garage har jag inte heller utan står med bilen på ett parkeringsdäck utomhus. Så allt snöande har ju inte heller varit kul, med kupevärmaren på och snöfall blir bilen till en igloo, stora isklumpar på dörrhantagen och dörran fryser fast . . . .bara bara besvärligt. Den här vintern har inte varit en trivsam vinter, snöfall eller isade kyla, tur att det nu snart är vår och så får vi hoppas att vi får en solig sommar i år.