Den här berättelsen fÃ¥r ni ta med en nypa salt . . . den är bÃ¥de  allvarligt menad men samtidigt inte . . . jag menar – änglar finns dom?

Min morbror dog helt nyligen. Han blev 66 år, han hade Downs syndrom och fick leva länge med tanke på sitt handikapp. De sista åren hade han vacklande hälsa. Han var alltid glad och nöjd, han brukade säga om sig själv att han var en spelevink, det var han också. Veckan före begravningen var vi till Tobbes lägenhet mina föräldrar och jag och gick igenom hans saker. Vi hittade en  julslips som spelar en melodi om man trycker på den. Vi lade den åt sidan. Denna slips började spela av sig själv flera gånger medan vi var där. Fast jag tänkte inte på det då.

Efter begravningen frågade min lillebror om jag lagt märke till flugan som hade satt sig på prästens panna medan han talade. Min lillebror tror inte at döden är slutet, att det finns någonting mer, det gör jag också. Han hade då tänkt att det kanske var Tobbes ande som var där och busade, han var ju något av en spelevink. Han sa det här halvt på skoj. Veckan efter begravningen var min äldre bror och jag till Tobbes lägenhet för att ta reda på alla hans saker. Vi hittade ett skrin som också var en speldosa. Den var trasig så vi bestämde att vi skulle kasta den, det går ju inte att spara på allt. Min bror drog visserligen upp den nåt varv, men den spelade ingenting då. Vi satte den i en sopsäck blande en massa andra grejer. Två gånger medan vi var där började speldosan spela av sig själv där nere i sopsäcken, några sorgsna små pling. Kan finnas en logisk förklaring, jag är medveten om det.

Men Tobbe var ju faktiskt en spelevink.

Dagen efter täkte jag på de här tre händelserna och undrar för mig själv: kan det vara så enkelt som sammanträffanden? Jag kanske har för livlig fantasi. Logiska förklaringar? Eller kan det vara så att änglar faktiskt finns? Kanske, kanske inte, det får vi nog aldrig veta.

Dagen efter det. Sopsäckarna var inte kastade och jag kände mig sÃ¥ vidskeplig sÃ¥ jag var tvungen att söka fram det där skrinet, det bara var sÃ¥. Sopsäckarna lämnade vi hos vÃ¥ra föräldrar sÃ¥ jag var där och hämtade dem för att fara till Ã¥tervinningen. BÃ¥de jag och mamma skrattade Ã¥t mig när jag stod pÃ¥ huvudet i sopsäcken och letade, jag höll inte pÃ¥ att hitta skrinet trots att det plingade till dÃ¥ och dÃ¥. Det kändes J Ä V L I G T dumt . . . jag var lite rädd att jag mist förstÃ¥ndet . Till slut hittade jag det i alla fall, jag drog upp det allt vad som gick -inte ett ljud. Inte förrän jag kom hem och parkerade bilen och slog av radion, och lyfte pÃ¥sen där skrinet var. DÃ¥ började skrinet spela – Drömmar av silver. . .  Och dÃ¥ kom jag ihÃ¥g att jag brukade leka med det där skrinet när jag var liten och var hos mormor och morfar, bar omkring pÃ¥ det och spelade och spelade. Tobbe eller inte – det var inte meningen att det skulle hamna i soporna . . .

Förmodligen är det väl någon fjäder i spelverket som inte är helt ok.

Man kan ju i alla fall kosta på sig att undra. . .änglar finns dom?