Så känns det jämt för mig, att jag låtsas vara normal, vad att vara normal nu kan vara. Att vara jag är väl normalt för mig eller?  Problemet är väl att jag är rätt spontan och har en humor som inte alla förstår sig på. Jag är ganska öppen och bjuder på mig själv och en del människor har svårt att ta det, förmodligen för att de inte skulle göra så. Själv mår jag bäst när jag kan komma med lite bitska skämt eller få skratta åt sånt som en del skulle tycka vara sjukt eller lite på gränsen. Det är av hänsyn till andra människor jag försöker vara normal mellan varven ha ha ha.