Jag tog och trotsade mina fobier i helgen och körde hela 60 mil med min lilla bil. Den höll båda vägarna till och från Lycksele. Start i någon mindre backe blev det också. Jag förstår inte själv hur det kunnat bli så här. Jag som kört som en biltjuv och aldrig tänkt efter före så speciellt mycket över hur och var jag skulle köra, eller på att bilen skulle gå sönder hux flux. Nu planerar jag in i minsta detalj vilken väg jag ska ta och undviker trakikerade vägar Det är verkligen begränsande . . .

Livet är en fest. Allt är helt fantastiskt, det är underbart att leva när man är jag i dag. Jag tar till vara varje sekund och njuter av att vara i nuet. Naturen är så vacker och alla människor jag möter är helt underbara . . . . . .

Näääää, vem försöker jag lura . . . .

Jag är ett nervvrak, jag har blivit neurotisk och det är inte det minsta underbart eller fantastiskt. Fast fantastiskt är det om man tänker till ett varv extra, fantastiskt att man kan bli så prillig som jag är. Det har ju med min bil att göra, naturligtvis. Jag är livrädd när jag är ute och kör bil. Innan jag ska ut och köra har jag hjärtklappning och jag kör inte vissa vägar??? Jag fattar inte själv hur det har kunnat bli så här. Det är urjobbigt. Jag fick punka för ett tag sen så nu far jag inte in till stan för att på vägen dit är det vägarbete med såna här hastighetsstoppsgrejer på vägen. Så det är otänkbart. Sen har jag fått för mig att jag inte kan start i backe längre så då måste jag köra omvägar för att slippa hamna i den situationen, förstå hur jobbigt jag har det. Helt klart begränsad är jag. Det jag förmodligen borde göra är väl att tanka bilen full och köra och köra och starta i backar och köra tills tanken är tom. Största paniken är att bilen ska gå sönder, det sitter i sen jag blev stående i höstas, det var inte kul. Det var ett trauma. Nu hände det ganska centralt men om det hänt i obygden hade det varit lite jobbigt.  Näää, jag vet inte jag vad jag ska göra åt det här. Psykoterapi, beteendeterapi eller någonting liknande kanske, fast jag tror på det där med full tank å köra utav helvete!

En anna sak som stör mig – mycket. Det är att tempen gÃ¥r upp vid tomgÃ¥ngskörning och när fläkten slÃ¥r i gÃ¥ng . . . jamen, det lÃ¥ter ju nanting  . . . . det lÃ¥ter som om den ska skära ihop när som helst. SÃ¥ dÃ¥ blir det jobbigt för mig när det är varmt ute och det är rött länge vid ett trafikljus. SÃ¥ jag ska testa pÃ¥ parkeringen att köra pÃ¥ tomgÃ¥ng sÃ¥ fÃ¥r vi se vad som händer, om bilen exploderar och himlen ramlar ner över vÃ¥ra huvuden.

Jag har i helgen varit pÃ¥ en kusinträff, frÃ¥n fredag till söndag. Fredagen och Söndagen bestod till största del av bussresa. Vi Ã¥t god mat och drack vin, vi skrattade och skrattade. Det var med andra ord jättetrevligt. Men jag har inte hämtat mig förrän i dag, onsdag. SÃ¥ nog skulle ett träningsläger behövas, eller kanske öka frekvensen pÃ¥ vindrickandet :–) Jag fÃ¥r ta mig en funderanre pÃ¥ det där, risken är ju att jag gÃ¥r ner mig fullständigt och sÃ¥ vill vi ju inte ha det. SÃ¥ här är det varje gÃ¥ng jag driccker, det tar flera dagar innan jag är människa igen, det betyder inte att jag är asplakat för den skull . . . . jag fattar inte . . . .

sitter här och känner mig riktigt lycklig, min son kom hem från Tahiland i går efter att ha varit där i nästan 6 månader. När tåget kom in på perrongen började underläppen darra och när sonen kom gående emot mig och jag fick en riktig björnkram då kom tårarna. Jag har nog oroat mig och saknat honom mer än jag velet erkänna för mig själv. Han är ju 26 år och ingen liten kantte längre, men barn är alltid barn. Han självförtroende har stigit flera grader set syntes lång väg. Det är i alla fall himmelens skönt att ha honom på nära håll igen.

Just nu sitter jag färdig för att åka i väg till Sundsvall, har varit färdig ett bra tag nu och har ingenting att göra. Hoppas det blir en kul resa, ja själva resna kanske inte blir så lustig, 8 timmar på buss är väl inte det angenämaste sättet att resa, men när jag kommer fram . . . jag har nu packning med mig för en hel vecka tror jag . . . nä . . .men lite alternativa utstyrslar kan ju vara bra att ha med sig, eller hur? En vinflaska blev det också, det är lustigt, jag är så sällan på systemet så jag tror fast jag är 46 år at de ska kolla leg . . ha ha ha, det är till att att tro att jag ser ung ut. De kollade inte leg, så jag fick köpa min flaska vin utan problem. Nu sk jag klä på mig tror jag ,eller röka lite granna kanske . . . .